Banner Sjöstadsspelen 1280x450 jpg

hammarbysjostad.info - Hammarby Sjöstads största forum och nyhetssajt
Följ Oss

Tvärbanan Tvärbanan
  • Sickla udde: 01:00
  • Sickla kaj: 01:00
  • Luma: 01:00
  • Mårtensdal: 01:00
Färjan Färjan
  • Barnängsbryggan: 23:00
  • Henriksdalskajen: 22:50
  • Lumakajen: 23:05

Artikel

Ulricastigberg

Hon föreläser i Sjöstaden om ungas relation till nätporr

Publicerad 11 maj 2017

Hon har jobbat som präst på fryshuset i 20 år och släppt flera böcker om och för ungdomar. Nu föreläser Ulrica Stigberg i Sjöstaden om sin senaste bok, där hon tacklar ett tungt ämne – pornografi bland barn och ungdomar.
– De pratar aldrig med vuxna om det, säger Ulrica Stigberg

Ulrica Stigberg går ner till källarplanet av Fryshuset och betongkorridorer med avloppsrör i taket leder till andaktsrummet. Det är aningen kvavt och ett dovt ljud av trummor från musikklassen våningen ovanför läcker in. Men rummet sprider ett lugn med trädstammar som installerats in i hörnet, ackompanjerat med ett par stenar strategiskt placerat på golvet framför.

Hon är aktuell med sin bok ”Visuell drog: Om barn, unga och nätporr”, som är skriven tillsammans med Maria Ahlin, och håller nu i föreläsningar om ämnet. I Sjöstaden besöker hon Sjöstadskapellet idag (torsdag) och Fryshuset den 17 maj.

Hon har jobbat som präst på fryshuset i snart 20 år. Med sitt lätta, pedagogiska tonläge berättar Ulrica Stigberg om hur boken kom till.
– Jag hade inte en tanke om att skriva en bok om pornografi. Men så ringde en kollega till mig och undrade om jag kunde hålla ett seminarium om ungdomar och pornografi. Min första reaktion var ”nej, det kan inte jag någonting om, det får någon annan ta”.

Ulricastigberg

Efter att Ulrica Stigberg fått höra om en hemsida med våldsamt pornografiskt innehåll som då figurerade bland ungdomar insåg hon hur lättillgängligt det är på internet. Hon blev nyfiken, ville skapa sig en större förståelse och ta reda på hur det påverkar ungdomar. Hon tackade ja.

Efter seminariet frågade hon ungdomarna om de ville ställa upp på intervjuer. De tackade ja och fick var och en svara på när de mötte porr första gången och vad som hände sen. Reaktionerna var oväntade.
– Alla pratade oavbrutet i minst en timme. Då sa de efteråt hur skönt det var att få berätta, för de hade aldrig pratat med en vuxen om det förut.

Hon hade skrivit fyra böcker sedan innan och på en fest träffade hon Maria Ahlin, som då arbetade med att föreläsa om pornografi. Ulrica Stigberg berättar att hon direkt frågade om de kunde skriva en bok tillsammans och räckte fram handen.
– Hon tog min hand, trots att vi aldrig hade träffats förut. Två och ett halvt år senare släppte vi boken, säger Ulrica Stigberg.

De har bland annat intervjuat lärare, forskare och polisen för att ta fram boken. Men framför allt har de valt att lyfta ungdomarnas berättelser: Vad det de tänker på och vad som händer i dem när de kollar på pornografi.

Ulrica Stigberg berättar att något som förvånade dem var berättelsen om hur en 17-årig kille hade sett porr så mycket att han inte längre berörs av det, oavsett om det var en snällare typ eller det grövsta.
Han mötte porr första gången i skolan och hon menar att det är återkommande i de flesta berättelserna att det händer antingen på skolans dator eller på mobilen under rasterna.

Det som var mest slående var att ingen pratade med vuxna om det. Hon jämför det med alkoholmissbruk: Systembolaget har åldersgräns och hemma pratar man om alkoholens konsekvenser, men med porr finns nästintill inget filter och är ett ämne som helst många undviker. Hon poängterar att det däremot är minst lika lätt att falla in i ett beroende.
– Något som blev så påtagligt var att många inte kunde sluta titta, fast man ville. Jag kände väl först att det bara var att stänga av och gå därifrån, ta en kalldusch eller vad som helst. Det är väl ingen big deal.
– Men så möter jag Erik, som berättar hur han gråtande står på knä inför sina föräldrar och säger ”snälla hjälp mig, jag kan inte sluta titta på porr.” Då insåg jag att det är på allvar, det här är på riktigt. Det är också därför boken heter ”Visuell drog”, för detta är en fråga vi måste börja prata om och agera kring.

Text: Philip Erdtman

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Reaktioner
Antal kommentarer 0

Missa inte

Se fler rekommenderade artiklar

Mest läst

Att göra

Populära guider

Facebook

Rätta artikel

Ditt namn*

Din epost*

Ditt meddelande

Fyll i nedanstående
captcha